Det är nästan syndigt skönt! Att bara få sitta och fullständigt ta emot. Vara centrum, föremål för uppmärksamheten. Dessutom som lingon på moset, att bli mindre risig! Jag var alltså hos frissan i gårkväll. En av sönerna (14 år gammal) var med mig och genomgick liknande behandling. Denne mussla öppnar sig och småpratar på ett sån´t där småmysigt sätt med en kvinna som är i ålder med sin mor! Ljuset i hans ögon blev klarare allt eftersom hans hår blev kortare. Han har verkligen LIDIT sista tre veckorna när håret varit helt fullständigt urvuxet. Han har ju börjat skolan igen... Själv fick både hår och humör sig en välbehövlig upprustning. Så mycket mörkare och tristare världen skulle vara utan dessa fantastiska frissor!!

Denna tidiga morgon vinglade jag upp halv sex. I gårkväll lyckades jag faktiskt att ta mig hela vägen till sängen. Jag hade bara behövt nalkas den tidigare... Efter lite frukost samt att jag gjort i ordning "småttingarnas" frukostlådor att ta med sig till Fritids, så åkte fyra av familjens medlemmar iväg. Jag hade faktiskt hunnit med att utfodra lite marsvin också ;-) Jag går och väntar på bebisar, men jag tror det dröjer uppåt två veckor till. Men det är lika spännande att kika in i lådorna på morgonen - det KAN ju ligga en liten pytting där!

Jag hade mina två minsta samt min äldste med mig i bilen. De små odjuren hoppade av vid sitt Fritids med påminnelse om att de ska ta bussen hem idag. Den äldste följde med mig hel vägen till Linköping där jag tillslut släppte av honom utanför sitt gymnasium. Det var en så otroligt vacker morgon! En sådan där morgon man bara kan uppleva på höstarna. När vi åkte hemifrån var det fortfarande "mulet" av dimma, men ju närmare Kisa vi kom sprack skyarna upp i lite glipor. Jag kör förbi två sjöar, och älvorna dansade sirligt och i stor mängd utöver de stilla vattenspeglarna. TÄNK om jag haft kameran med mig!!! Egentligen hade det inte funnits tid till att stanna och fota, men det kändes nästan som ett "one-time-moment". Jag tror att jag ska låta kameran följa med mig lite oftare vart jag än åker.

Dagen kommer jag få ägna åt att orientera mig. Jag kommer sitta större delen av tiden dessutom vid datorn. Jag borde verkligen ta mig i kragen och åka iväg och rida i kväll. Det är väl risk för blodstopp totalt i mina ådror annars! Jag hoppas att jag orkar det.. Mannen kommer hem ikväll, så jag kanske kan dra iväg utan dåligt samvete ;-).

Världen ÄR vacker!/Kicki