Är det ett utslag av att jag faktiskt nog måste anse mig som vuxen nu..? För när blir man det? Inträffar det kanske det magiska ögonblick man fylle 18 år? Jag vet inte ens om jag kommer ihåg hur det var när jag fyllde 18... Det känns så ofantligt långt borta. Jag har levt mer än dubbelt så lång tid redan. Det känns som om jag varit småbarnsförälder "i hela mitt liv" nästan, och nu plötsligt går allt i stället med en rasande fart åt andra hållet. Jag tror faktiskt att jag har varit så dum att jag trodde det skulle bli några år med någon slags lugn och ro där barnen var barn, och jag och min man var föräldrar. Ungefär lika statiskt som att läsa en gammal barnbok. Där är det ingen som blir äldre, utan "Pippi" fyller fortfarande 10 år även 40 år senare...

Men i ett enda huj så är alla småbarn som bortblåsta! Det jag börjar inse är att det är just det som är nackdelen med att ha fått sina barn tätt! Antingen är "alla" bebisar, eller så är "alla" tonåringar. Den där lugna tiden med ett gäng mellanstadiebarn omkring sig har aldrig och kommer aldrig finnas. Missförstå mig inte nu - jag vill verkligen inte montera upp skötbordet igen! Men det där lite småmysiga med att sitta och pyssla med sin 10-åring och få vara med i hans liv och kompisar har liksom inte infunnit sig hos mig. När äldste sonen var 10 så hade han fyra yngre bröder, varav den yngste var ett! Det säger sig ju självt att "mysfaktorn" blir lite störd då. Nu har jag visserligen en som snart fyller 9 och en som snart fyller 11, men då har jag å andra sidan två herrar i andra änden som håller på/snart ska övningsköra!

Men herregud, mitt barn blir faktiskt myndig om ett par månader! Och hur gick det egentligen till?? Det var ju bara några timmar sedan han satt och vrålade i badkaret av rädsla för att få vatten i ansiktet när jag tvättade hans hår!! Det är ju för väl att vi har kvar EN sängråtta i alla fall! Minstingen kommer fortfarande mycket gärna mitt i natten och kryper ner emellan mig och mannen. Det är en obeskrivlig känsla när hans små tunna armar slingrar sig runt min hals och han trycker sig tätt mot mig. Låt gå att det ganska snart blir olidligt varmt. Den lilla stund innan svettningarna bryter fram är bara LJUVLIG! Inte kände jag så när han som snart har eget körkort gjorde samma sak! Då var det våndan över att SNART kommer svetten lacka som helt tog överhand då... Så dum man är! Så otroligt lite man begriper innan år har öppnat upp för visdomen. Det är bara en tidsfråga innan jag är kortast i familjen. Jag måste inte ha ett övertag i cetimetrar, det är inte det. Men det hade ju varit trevligt att vara såpass med i nuet under processen så jag inte bara vaknade upp en dag och hade tre gängliga tonåringar drällandes i huset. De är så stora - och ändå så små! Vad vet de om livet?

En sak har jag helt klart för mig! Ungarna kommer frigöra sig från mig! För de äldste så har processen redan startat. Men lika solklart inser jag också mer och mer att JAG kommer nog aldrig frigöra mig från dem! Man får bara hoppas att jag blir såpass förnuftig att jag orkar med att se att de måste göra sina egna val. När jag blir drabbad av sådana här funderingar så känner jag verkligen med alla dessa par som av olika anledningar själva saknar förmåga att skaffa barn. Tänk så mycket oro man missar! Och tänk så mycket glädje man slipper... Barn är inte allt! Naturligtvis inte! Men mycket...

En mor/Kicki

 

Linda

8 februari 2008 23:53

Hoppas inte kulingstormen kom till er! Nu kanske ni får dimma istället!
Roligt att läsa din blogg, du är verkligen bra på att skriva och fomulera dig! :-)

http://tralopp.bloggagratis.se

 

Kicki W

9 februari 2008 00:53

Vänliga ord - tack! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I de mer södra delarna av vårt rike ligger en by med månghundrade år på nacken. Kyrkan är så pass gammal att den faktiskt var katolsk i flera hundra år. Med en tämligen lyckad frenesi försökte välvilliga protestanter att gnugga bort det katolska...

    Visst ser det skumt ut? Welwette till vänster och Wossna till höger. Dotter och mor. Mina träningskompisar      WELWETTE WOSSNA   12/3 Idag blir det en promenad på ca 1 km. 12/3 Denna dag får min gamla trostjänare nog bara s...

  Såhär såg det faktiskt ut 2010 den 28 mars hemma! Fortfarande en hel del snö, och en 5-årig Welwette. Hon är bra mycket vitare nu, två år senare..   Omstart och nystart Det var verkligen inte igår jag tog mig tid att skriva i min blogg. Jag...

  Det är så länge sedan jag laddade upp nya bilder att jag får leta efter "vad som helst" nu ;-). Mina minneskort är dock sprängdfyllda, så jag har en hel massa timmar att se fram emot av redigering osv. Riktigt kul, men övermäktigt för tillfället...

  HÖST :-)!! Eller, kanske inte riktigt så utrycksfull smily... Mörkret smyger sig på i en makalös hastighet! Jag förstår inte riktigt att det faktiskt är exakt samma procedur varje år! Har alltså redan glömt 2010...   Men VILKEN höst det ha...