UNDERBARA sommardagar!

Nu har det varit en helt fantastisk sommar i tre veckor!!! Gissa om jag går och bunkrar upp inför den väntande vintern... Det kommer kännas bara sååå skönt att kunna tänka tillbaka på härliga sommardagar när det är varmt i både luften och vattnet. Visserligen har jag kanske inte varit den flitigaste beachbesökaren i alla fall, men livet känns ändå lite lättare att leva under de här omständigheterna.

Frankrike/Sverige

Sonens "extrafamilj" har dragit vidare till Bergen - Norge, förutom deras son Fabian som stannar här under tiden hans föräldrar tittar på fjordar. Jag börjar snappa upp lite franska faktiskt, och jag tror att "Fab" börjar förstå vissa svenska uttryck också. Annars är han en tämligen enkel gäst att hålla på gott humör. Bara han får sitta vid MSN så är han nöjd... ;-)

Tusen tack Arne!!!

Jag fick bilder idag från min gode vän och för ett par veckor sedan tillfällige vapendragare. Egentligen är det hans fruga som är orsaken till vår bekantskap. Hon är en av alla oss som kämpar på med våra arabiska fullblod. Vi satt tillsammans och försökte bringa ordning i sekretariatet på Sportcupen, och jag kan garantera att Helena är en trygg hörnpelare att luta sig mot!!! Hennes make Arne, "följer bara med" som han så anspråkslöst påstår, men han slet allt han också dessa intensiva dagar. Och han hann till och med att ge sig ut med sin fina kamera och föreviga vissa moment. Joo, jag hade VISST kameran med mig jag också. Men tror ni att jag använde den....? Hur som haver så visar jag lite prov på både Arnes skicklighet med kameran, och sonens skicklighet i sadeln. Jag gillar speciellt de kort där han galopperar utan jacka. Snacka om total balans! Kolla lodplan öra - axlar - höft - knä - häl...

Speed

Det är alltså kort tagna från den sk. speeden, eller galopptävling en och en. Det gällde alltså att rida så fort man bara kunde/vågade på 400 meter. Där blev alltså sonen och Wossna placerad femma!! Svart jacka på ungen = allvar! Utan jacka = galoppera tillbaka till stallet för att hämta jackan... Han hade faktiskt väst på sig vilket var obligatoriskt, men vi hade inte koll på att man desstom skulle ha långärmat på sig. Det var därför många som fick galoppera tillbaka och ta på sig lite kläder. Wossna lyssnar med ett öra på sonen och ett väldigt intensivt öra på hästarna framför henne. Modern sväller av stolthet förståss. Åter igen TACK Arne för superfina kort!!!!

För en gång skull INTE fotograf/Kicki

Är man trött eller är man trött??

Det har tagit ett tag för mig att förnya lusten att skriva i min blogg faktiskt. Efter att nästan alla mina marsvin förolyckades så gick liksom luften ur. Men som väl är går ju livet trots allt vidare, och för mig gjorde det det med besked! Nu är det måndag eftermiddag, men jag känner att det är inte förrän nu jag börjar vakna till lite. I onsdags åkte jag, mannen och två söner samt en flickvän till en av sönerna, iväg till Strängnäs. Destination Näsbyholm. Där har jag tillbringat fyra dagar i ett sekretariat... Det har varit vansinnigt roligt och vansinnigt jobbigt. Man är som torparfrun - först ur säng och sist i säng.

Ungen red faktiskt!

Jag har ju försökt att motivera sonen till att vara med och hoppa i Näsbyholm, men han har inte tyckt att han hade tid. Han var dock anmäld till polebending (slalom med häst - utan skidor) och speed 400m. Men när han satt i torsdags och tittade på unghästtävlingarna och när de hoppade (tror det var 50 cm) så blev han riktigt taggad. Sagt och gjort, han efteranmälde sig till EN METER....

Hur gick det då?

Själv tog jag mig nästan inte ur sängen i morse... Min rygg har totalt gett upp dessa dagar sittandes på en hård stol i ett litet sekretariat. Jag red faktiskt Lätt B:1, men det gick "åt skogen". Eller, det gick antingen vansinnigt bra eller vansinnigt dåligt! När jag försökte sitta till lite och Wossna "gav igen" så körde det knivar i ryggen så jag tillslut inte kunde hålla tyst! I mellantraven på diagonalen gick det bara inte att sitta ner, vilket fick till följd att Wossna blev EXTREMT stötig!! Jag höll nästan på att flyga ur sadeln när vi kom till spåret igen då hon RIKTIGT körde bogarna i backen... Jag skrek faktiskt till, och sedan bestämde jag mig snabbt för att stryka mig i Lätt A:1....

Ungen fick hålla familjefärgerna högt i stället...

I hoppningen var det likadant som för mig i dressyren. Antingen hoppade hon små hus - eller inte alls! De har ju inte precis tränat ihjäl sig innan dessa tävlingar..... så annat var ju faktiskt inte att vänta. Första hindret kom de i alldeles för mesig galopp till, varpå Wossna naturligtvis stannade. Lite vingligt till andra, och så ytterligare ett stopp. Sedan lossnade det, och "gamla Wossna" kom tillbaka och hoppade med en härlig teknik. Tills de kom till en vattenmatta... Det gick för fort (enligt min unge också faktiskt..) och hästen fick inte tillräckligt med tid på sig att titta till vad det var. Hon la in sin berömda Wossnanit, och i den hastigheten så satt inte ens mitt barn kvar i sadeln... Men det tog han igen i speeden!!! Där blev han placerad femma endast 1.19 sek efter vinnaren!!  Och detta i ett startfält av 21 startande. Han fick tiden 29.47 sek på 400 m, och detta allra första gången både häst och unge är med på något liknande!! I polebending var det ett "förskräckligt" liv på läktaren :-)!! Alla skrek och hundarna fick "spelet" och skällde villt!! Där kom Oscar och knep en fjärdeplats på 26.41 Vinnaren här hade 25.25 (Gratts Jozzan!!!) så de var och nosade i bakhasorna även här! Wossna var TOTALT oberörd av allt oväsen från läktaren!! Hon ägnade inte publiken en blick ens...

Nu ska vi vara värdar en vecka.

Äldste sonens Frankrikefamilj är på besök sedan i lördags och de åker på söndag. Så det är verkligen från det ena till det andra... Men, livet är ju till för att levas sägs det, och det är väl detta som är att leva... Men jag skulle nog allt vilja tillbringa lite mer tid i sadeln ute i skogen....

Trött och nöjd/Kicki

Det är drygt en vecka sedan jag bloggade senast.

Visst har jag mycket att göra, och visst kan det ibland kännas som att jag "stjäl" tid från något annat när jag sitter vid datorn. Men ibland blir liksom allt så obetydligt, även en blogg.

Ofattbart..!!

Det är en vecka sedan det hände nu. Närmare bestämt i torsdags förra veckan. Hemma hos mig var det en varm dag med flödande sol. En perfekt dag för att skura marsvinsburar med andra ord. Jag har gjort mobila hagar av kompostgaller till marsvinen att hägna in områden för det att beta på. Jag (eller egentligen min man..!) har helt enkelt sågat itu gallren på mitten och på så sätt fått galler som dels är lätta att trycka ner i marken, och dels inte är så höga så det blir besvärligt att böja sig ner och plocka upp ett marsvin. Där gallren stått tidigare (på norrsidan av huset) var det helt avbetat, och eftersom jag visste att det skulle ta flera timmar att skura marsvinslådor så tog jag tid till att flytta hagarna till ett nytt ställe. Det fick bli i en slänt där det växer mycket högt gräs med väldigt många olika örter. En perfekt marsvinehage med andra ord! Och mycket riktigt så blev mina små trasseltroll helt överlyckliga och började genast att göra tunnlar i gräset.

Det VAR som sagt en mycket solig och varm dag. Jag gick och tittade till dem med jämna mellanrum för att del se så ingen hade rymt, och dels se ifall jag behövde flytta på solskyddet jag hade riggat upp. Det tar lite tid att skura 15 marsvinslådor, så jag fick in lite rutin på att efter några lådor gå och titta på marsvinen. Jag började närma mig slutet, och skulle bara titta till de små grisarna för att sedan gå in och fika. Den syn som mötte mig då går inte att återge! Solskyddet hade blåst omkull, och runt omkring i hagarna låg mina älskade marsvin antingen redan döda eller döende. Sju av dem levde fortfarande men var väldigt medtagna och mer eller mindre bortdomnade. Jag sprang och hämtade kallt vatten och doppade ner dem i, och la dem sedan i skuggan med en handuk om. Det var bara två som överlevde...

Spillran kvar

Två av mina marsvin hade jag inte satt ut i hagarna. Jag brukar nämligen sätta alla hanar i en stor hage och alla honor i en annan. Men så har jag en hane som är en riktig slagskämpe, så han fick sitta tillsammans med sin fru på ett helt annat ställe - helt i skuggan. Det är alltså bara fyra marsvin kvar av min besättning på 30 ljuvliga marsvin... Jag har fortfarande svårt att riktigt förstå att det har hänt. Och det värsta är att det är mitt slarv som orsakade deras död! Stackars små liv! Jag hoppas innerligt att de domnade bort innan de hann och lida!!! De två som klarade sig är två honor som egentligen också sitter med hanar. Deras kavaljerer klarade sig inte, men dessa två var starkare.

SOLEN DÖDAR!!

Jag tror nog de flesta som håller på med marsvin vet att de lätt drabbas av värmeslag - det visste jag också! Men jag skulle verkligen vilja stryka under att de är EXTREMT känsliga för solen!! En varm bil är också rena dödsfällan. Det hade gått max en timme sedan jag tittade till dem tills dess att de var helt utslagna. Det kommer ta tid att komma igen......

Från en stor idiot!/Kicki