Nu får alla faktiskt "förlåta"...! Men nu bara måste jag använda mig av skåpmat till kort i alla fall. Det är sonen och mitt arabsto Wossna i höstas när de var på sin sista hopptävling, det sk. "Kindamästerskapet". Dagens blogg kommer nämligen handla om detta gråa, fantastiska arabiska sto. Jag hade verkligen inte en aning vilken pärla jag köpte för elva år sedan! Då var hon en liten ranglig ettåring med något sammetslikt i ögonen. Jag köpte faktiskt ett par ögon!

Igår var det jag som blev drillad. Det är faktiskt så att ryttaren drillas mer än hästen, fast vi alla som rider TROR att det är hästarna vi ger "en omgång". Jag har tidigare nämnt att jag har börjat rida för en nygammal tränare. Faktum är att jag red för henne redan på min gamla Vetlandatid. Joo, jag är född och uppvuxen i denna så av skam filade stad. Jag har till och med jobbat på det numera riksbekanta socialkontor! Men det är mååånga år sedan... Louice var inte ens född då. Men då - när jag var en ridskoleunge som förtvivlat försökte övervinna den skräck jag så ofta faktiskt kände - så hade jag en ridlärare (av många...) som hette Ulla Wadeborn. Hon har ännu kvar sitt vackra namn, och tro mig - hon har inte ändrat utseende ETT DUGG! Då menar jag inte frisyr och sådana där små detaljer, utan till ålder... Hon må ha legat i formalin under dessa år som förflutit sedan jag slutade på Vetlandaortens ridskola.

Det är på hästen man märker tränarens kvalité! Igår flöt Wossna fram som hon aldrig i sitt tolvåriga liv någonsinn gjort! Med riktigt härligt schwung i steget och riktigt framme på tygeln bara svävade hon och jag runt i ridhuset. Det var som att befinna sig i en underbar dröm! Det mest fantastiska var att det var lilla jag som satt i sadeln och ingen "superryttare". Tänk vad enkelt saker och ting är, om man bara gör rätt! Det är trots detta ganska långt kvar tills jag känner att vi har ut på tävlingsbanorna att göra. Vi behöver båda bli trygga i att jobba på detta sätt, och framför allt behövs det kondition...! Mest från min sida :-).

Idag var det så dags för nästa tränarpass. Då var det hoppning som gällde. Jag har också nämnt honom vid namn då jag tycker att han bör få all uppmärksamhet han kan få. Sonen tränar hoppning för Staffan Lindh, och det fungerar också väldigt bra. Det är inte höjden på hindren som imponerar på Staffan. Det är vägen emellan som är det väsentliga. Idag fick ungen (nåja - han är 15 år) rida med sk. gramantyglar för att hjälpa Wossna att jobba med ryggen. Hon blev riktigt ordentligt märrsur några gånger då sonen med gramantyglarnas hjälp fick betydligt effektivare skänklar. En gramantygel är helt enkelt extratyglar som man håller i handen precis som vanliga tyglar. Det som skiljer är att de är betydligt längre och sitter inte fast i bettringarna. De går från ryttarens hand genom bettringarna och ner mellan frambenen på hästen, för att slutligen sättas fast i sadelgjorden under hästens mage. Man har vanliga tyglar också, så ryttaren har alltså två tyglar att hålla ordning på. Gramantyglarna hindrar hästen från att slänga upp huvudet och sänka ryggen. Precis det Wossna behöver hjälp med (och många många andra arabiska fullblod också!!).

Jag ska avsluta "dagens visa" nu faktiskt. Jag vill bara ännu en gång jubla över hur underbart det är att rida i allmänhet, och på Wossna i synnerhet. Sonen sjöng på samma vers som jag kan meddelas :-). Han var otroligt nöjd och glad eftersom hoppträningen hade gått riktigt bra.

Gnägg på er!/Kicki

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I de mer södra delarna av vårt rike ligger en by med månghundrade år på nacken. Kyrkan är så pass gammal att den faktiskt var katolsk i flera hundra år. Med en tämligen lyckad frenesi försökte välvilliga protestanter att gnugga bort det katolska...

    Visst ser det skumt ut? Welwette till vänster och Wossna till höger. Dotter och mor. Mina träningskompisar      WELWETTE WOSSNA   12/3 Idag blir det en promenad på ca 1 km. 12/3 Denna dag får min gamla trostjänare nog bara s...

  Såhär såg det faktiskt ut 2010 den 28 mars hemma! Fortfarande en hel del snö, och en 5-årig Welwette. Hon är bra mycket vitare nu, två år senare..   Omstart och nystart Det var verkligen inte igår jag tog mig tid att skriva i min blogg. Jag...

  Det är så länge sedan jag laddade upp nya bilder att jag får leta efter "vad som helst" nu ;-). Mina minneskort är dock sprängdfyllda, så jag har en hel massa timmar att se fram emot av redigering osv. Riktigt kul, men övermäktigt för tillfället...

  HÖST :-)!! Eller, kanske inte riktigt så utrycksfull smily... Mörkret smyger sig på i en makalös hastighet! Jag förstår inte riktigt att det faktiskt är exakt samma procedur varje år! Har alltså redan glömt 2010...   Men VILKEN höst det ha...