Och så har jag lagt upp ännu en länk! Marie/Racke är ytterligare en av alla oss som fått få förmånen att leva nära det arabiska fullblodet! Väl värd ett besök med andra ord   !

  Favorit i repris... Vet inte hur många gånger jag använt denna bilden i min blogg hittills! Men det börjar bli dags att drömma om årets stordåd! Wossna ox (Luxor ox - Walewska ox) och min son Eric (Allan - Kicki).

Son nr 2 är numera också körkortsinnehavare - från och med idag!!! Supergrattis Eric   ! Samme unge alltså som för några år sedan flög över hindret på bilden ovan. Grabbmorsan kan bara lite torrt konstatera att åren går... Jag är inte så säker på om jag åldras i samma takt som mina barn, men förmodligen. Faktum är att i sommar är de tre äldsta barnen 18 år och där över, en ålder jag tycker JAG nyss befann mig i!! Huva... Det är tur att minstingen är "bara" 12 och fortfarande kan krypa in i famnen på mig och myskramas - eller knosa som vi säger.

Nu är det dock ÄNTLIGEN sommartid. SOM jag har längtat och väntat! Nu börjar det ju faktiskt finnas skuggan av chans till att hinna rida när man kommer hem efter jobbet. Vad mitt vackra skimmelsto Wossna anbelangar, så har hon hunnit bli hela 15 år nu. Inte för att det är en anmärkningsvärd ålder för ett arabiskt fullblod precis, men några större prestationer än de hon redan har gjort i sitt liv kanske inte är att räkna med... Till det krävs både tid och förmåga, och i mitt fall saknas både och! Jag får njuta av en helt underbar träningskompis i stället, som dessutom ger mig underbara skogsturer. Jag skar t.o.m av hennes man i höstas... Ett rent helgerån enligt vissa, men hon blev betydligt prydligare så. Det är dock dags igen nu... Mitt mål är LA dressyr i år, men vi får väl se.

Wossnas dotter fortsätter att växa tydligen... Hon blir faktiskt hela 6 år i år, så någon "bebis" är hon ju faktiskt inte längre. Men HÖG! Jag måste kolla mankhöjden på riktigt i år... Hon ser betydligt högre ut än sin mamma, och hon är ca 157 cm. Och nu är hon "häst" dessutom, inte bara ett rangligt staket. OCH det kan tänkas att jag lyckas övertyga Eric om att han nog ska rida henne lite extra och kanske till och med vara med på Sportcupen i sommar... Då KAN det finnas möjlighet att även Oscar vill vara med - på Wossna   i åtm hoppning, speed och polebending. Vi får väl se. Jag ska se en propp först innan beslut tages i saken!

       Va..? Varför jag inte själv rider...? Kärringar ska inte hoppa - basta! Fast lite dressage kanske funkar.. Som sagt, vi får se! Med sommartid och ljus så blir genomförande av alla planer liiite lättare (hrhm).

Så har jag lagt upp en ny länk! Mia/Snörp - värd att besöka   !

/Kicki

Man kan säkert tänka många saker, när man ser på det här klippet! Eller inte tänka alls utan bara gapa...

Jag undrade naturligtvis till en början om människan (Clémence Faivre) är övernaturlig, eller möjligtvis varit häst i ett tidigare liv... Det som sedan slår mig är att hon förmodligen ger blanka katten i vad konvensioner säger om vad man "ska" eller vad som "går"! Hon gör precis det hon vill ändå - och får hästarna med sig på ett nästan magiskt vis. Här kan man med all önskvärd tydlighet se att det inte alls krävs ett "gott stöd i handen" för att kunna utföra en mycket bra piaff tex. Och DEFINITIVT så "bär" hästen sig själv...  !

Så vad blir kontentan? Vi ska slänga tränsen så löser sig allt..?? Nä - knappast. Om man ens når upp till en tiondel av det samarbete Clémence och hennes hästar har så får nog åtm jag vara lycklig! Men det som slår mig som en hästspark i magen (aj!) är, att så OTROLIGT mycket man missar när man i princip aldrig jobbar hästen från marken i sk. frihetsdressyr!!! Dumt, oförsvarbart och ganska obegripligt! Hästar kan dra iväg med oss lite hur som helst när vi leder dem i grimman, vägra bli lastade osv, utan att vi ser en direkt koppling till att ridningen kanske inte heller fungerar som den borde. Detta klipp har åtm gett mig en rejäl tankeställare!

Det finns inga hållbara ursäkter för att man inte lyckas så bra i sin kommunikation med sin häst! HÄSTAR kan - det ser man ju tydligt ovan! Dessutom helt utan vare sig hot, yviga gester eller rytanden från tvåbeningen. Kontentan blir; att det alltid kan bli bättre   !!

Yess!!/Kicki

Tyvärr, det är inte årets... Men de är absolut på G nu! Jag är nog inte särskilt skrockfull av mig egentligen, men kanske att det går att skynda på fröken vår en smula om man visar henne vad hon har att vänta!

Denna helgen har jag bara mått SÅÅ bra! Naturligtvis har solen med saken att göra, men jag har ganska tydligt bestämt mig för att "fylla på" denna helgen också! Igår blev det en premiärtur på hästryggen   ! Vi tog en skogstur på 2 km - jag, sonen som blir 18 i sommar och hans flickvän, så både Wossna, Welwette och gamla "skruttiga" Tips fick komma ut och insupa lite skogsluft. Inte bara det... Det visade sig att snön inte har försvunnit ur skogen alls i den utsträckningen som jag kanske fått för mig! Visserligen fylldes det på med nästan 30 nya cm i fredags, men eftersom det har varit mildväder sedan dess, så trodde jag nog att det inte hade gjort så mycket. FEL FEL FEL!! Arabflickorna har ju långa ben, så de blev bara lite extra upphetsade när de fick riktigt plumsa på sina ställen. Men C-ponnyn Tips fick nästan hoppa som en liten kanin för att forcera den blöta och ganska tunga snön   .

Jag har lyckats att dammsuga åtm halva huset, och det återstår ju faktiskt en hel del av söndagen kvar... Och idag började jag med att gå upp i ganska hyfsad tid, för att efter att jag släppt ut hästarna, gå "min" lilla runda på 5 km. Solen sken, en trana skrek ut sin glädje över den vackra morgonen, jag mötte en "granne" (det är ett töjbart begrepp här på landet..) som också var ute på morgonpromenad och vi fick en halvtimme långt trevligt samtal och när jag kom hem var jag varm, glad och PIGG   !!

Efter att ha ätit min frukost halvliggandes i soffan och sneglat lite förstrött på TV:n nu, så ska jag snart ge mig ut och rida. Jag tror jag skippar skogen idag faktiskt... Det kanske blir lite väl häftigt annars även för fullblodsmuskler, utan håller mig till landsvägen. Just nu känns det faktiskt som om det mesta är möjligt - och jag är inte alls 46 år gammal och sliten... Och bara TÄNK så energisprängd jag kommer vara i morgon på jobbet! Jag kommer få så oerhört mycket gjort att... Tja, mycket gjort kanske räcker. Och dessutom är det silversmides kurs i morgonkväll igen. Bara roligheter med andra ord!

Men, så slår man på TV:n, och så ramlar både Libyen och Japan obamhärtigt in i TV:rummet och visar på en helt annan verklighet! Jag tror faktiskt inte att man ska behöva ha dåligt samvete för att man mår bra och känner lycka och framtidstro! Men det blir en sådan fullkomlig kollision, så det känns nästan fysiskt faktiskt. Jag funderar mycket över vad det innebär för arabvärlden det som sker där. Och jag känner stort medlidande för det japanska folket! Men jag funderar nog nästan ännu mer över vad dessa olika hemska händelser på olika platser i världen kommer innebära i förlängningen! Att Egypten hade fria val nyss har liksom drunknat i rapporteringen från katastroferna - märkligt faktiskt. Det är en förändringens tid vi lever i - även globalt... Fast denna helgen har jag fullt upp med att jobba på min alldeles egna personliga förändring. Det är viktigt det också   ...

/Kicki W

En blick som fullkomligt smälter mitt hjärta...

Det hänger på om dagen idag orkar hålla sig ovanför noll-strecket! Fröken vår är tydligen en ganska kräsen dam, och tänker inte sätta sina söta fötter på vår mark om det inte har varit över noll-strecket sju dagar i rad. Det har gått sex dagar... Kräsen eller skygg, jag vet inte. Men nog är hon efterlängtad!

Att Kung Bore hostar till lite då och då skrämmer inte mig längre faktiskt. Jag vet att han är besegrad - det är bara en tidsfråga nu! Men precis som vid alla krig så är det en smutsig historia... Det syns inte minst på vad hunden helt plötsligt lämnar mycket tydliga spår efter sig. Det stackars djuret är numera förvisad ut till tvättstugan innan han har torkat upp och kan vistas i möblerade rum på nytt.

Ska jag vara helt ärlig så är omgivningen hemma väldigt ful dessa dagar! Gråtrista snöhögar ligger trötta och ihopsjunkna lite här och var. Spridda öar av några nyanser mer vitt ligger ensligt utslängda i trädgården, och ser nästan ut att förtvivlat ropa till varandra där de sakta men säkert tynar bort. Det är en sorglig sörja, men ack så vacker!! Det betyder med fullkomlig säkerhet att våren nu är på väg - på riktigt   !!  /Kicki W

Det börjar bli dags för lite nyorientering...

Ops, det har visst gått lite mer än någon dag sedan jag skrev sist. Naturen är fortfarande vit omkring mig, men till skillnad från mildvädret i januari så är det faktiskiskt "på riktigt" nu :-)! Det är bara det att efter att allt kring jul och en hel del av våra födelsedagar i början av varje vår så skulle jag verkligen vilja slå av på takten en del... Men vår är vår, och då lägges ännu en växel i! På flera områden... Det är en välsignelse att ljuset kommer tillbaka i samma takt som den är behövd! På något sätt så är faktiskt ljuset ganska tight förknippat med min energi.

Det börjar bli dags att sätta fart på hästarna nu! Det är bara en tidsfråga innan den ledsna och väldigt smutsiga snön har gett sig av för denna gången. Det betyder att jag kan ge mig ut i skogen igen utan att ha hjärtat i halsgropen. Nu är det bara vildsvin och annat oknytt man behöver tänka på ;-). Det ryktas om att vi till och med kan ha en varg i krokarna! Oavsett kritter i skogen så ser jag fram emot att få komma igång i sadeln igen. Kanske att jag till och med kan komma igång såpass att jag kan delta på Sportcupen i sommar...! I år är inte sekretariatets arbete något som jag behöver bekymra mig om.

Vad jag verkligen behöver sätta tänderna i dock är styrelsearbetet i AHIS (Arabhästen i sporten). Jag valdes till ordförande efter Göran Ericsson i helgen, och just nu känns det nästan som en omänsklig mantel att ta över... Jag är dock inte typen som tar skydd under manteln, utan det gäller att hitta ett sätt att få den att kännas bekväm - fort. Arbetet med att lyfta upp sporten för alla oss som älskar det arabiska fullblodet har inte blivit mindre viktigt genom åren. Jag känner stor förväntan faktiskt då vi kommer vara ett glatt och kunnigt gäng i styrelsen som ska föra jobbet framåt!

Och sedan har jag ju gått och blivit silversmed... Eller, jag håller på att lära mig ;-)! När nu marsvinsavel inte längre är aktuellt för mig (för nu i alla fall...), så kommer jag troligen plåga mina evt läsare med bilder på mina alster. Att det kan vara så kul att sitta och banka, såga, löda och putsa! Det är bara VÄLDIGT synd att det bara finns 24 timmar på ett dygn...!