GRABBMORSAN

Det är så länge sedan jag laddade upp nya bilder att jag får leta efter "vad som helst" nu ;-). Mina minneskort är dock sprängdfyllda, så jag har en hel massa timmar att se fram emot av redigering osv. Riktigt kul, men övermäktigt för tillfället... Bilden föreställer sjögräs vid en strandkant på Öland.

Jag står inför ganska stor förändring i livet känns det som. En två-årig vidarutbildning som jag har ägnat en inte obetydlig del av mitt liv åt, är snart slut. Jag har bytt jobb och landsting. Barnen håller redan på att avveckla sitt beroende av en gammal mor, och det börjar bli dags att nästan lite yrvaket betrakta framtiden. När man har varit en grabbmorsa i snart 22 år, och inrättat hela sitt liv i princip efter dessa gossars behov och öden, så kan det nästan kännas som en frihet att i stället ägna sig själv denna omsorg. Min arbetssituation har BETYDLIGT förbättrats. Jag kommer inte behöva plågas av dåligt samvete snart för något jag egentligen borde göra i utbildningen (att titta på TV kan vara så skuldbelastat..!) i stället för att "slarva bort" tiden på något "trivialt". Det är faktiskt ganska mycket som har kategoriserats som "trivialt" under dessa två år om jag ska vara ärlig! Till och med mina kära hästar...

Det är en slags frihetskänsla trots allt som nyper mig en aning i bröstet. Men - det är klart att jag inte kan slänga mig ut i en okontrollerad explosion av självuppfyllelse :-)! Men helt klart så är jag "friare" att göra mina val, eftersom det inte är lika mycket numera som prioriterar sig själv först. Det känns lite spännande att se hur jag kommer kunna ta till vara på denna "nya" möjlighet. Jag hoppas kunna finnas för mina vänner i större utsträckning. Jag hoppas att jag väljer med förstånd i lämpliga proportioner. Men, det är nog i och för sig en hyfsat smidig match för en grabbmorsa..! Ja är inte helt ovan vid att behöva prioritera. Och jag har fantastiska ungar som står på egna ben, och som har god förmåga till egna väl avvägda vägval i livet! Det är dock en märklig känsla att vara hänvisad till att stå bredvid och betrakta... Inte riktigt min stil om jag ska vara ärlig! Jag kommer INTE leva genom grabbarnas erfarenheter de gör nu! Men det kommer nog ta sin lilla tid att hitta en god balans. HELT åt sitt eget öde går ju inte att lämna dem heller ;-)...

Novembertankar/Kicki

HÖST :-)!!

Eller, kanske inte riktigt så utrycksfull smily... Mörkret smyger sig på i en makalös hastighet! Jag förstår inte riktigt att det faktiskt är exakt samma procedur varje år! Har alltså redan glömt 2010...

Men VILKEN höst det har varit för mig personligen!! Jag är i sluttampen av en snart två-årig vidareutbildning, vilket verkligen prioriterar sig själv..!! Det är fantastiskt roligt, men jag börjar faktiskt se fram emot att det snart är avslutat. Det kommer frigöra en hel massa tid känns det som ;-). Men det som kanske inneburit allra mest förändring är att jag har bytt jobb! Det känns väldigt roligt och inspirerande, och från och med nu så kommer jag åka åt helt motsatt håll varje morgon - mot Eksjö. Roligt, inspirerande och väldigt uppiggande!

Vår kära ridklubb i kommunen har haft 40-årskalas! På något märkligt sätt lyckades jag halka in i festkommittén, vilket också har varit lite gastkramande emellanåt... Skulle vi hinna planera allt, skulle vi lyckas planera rätt saker, skulle vi få till en minnesvärd fest - och då inte för att allt var katastrof, och framför allt - skulle vi lyckas genomföra allt hyfsat i enlighet med planerna? Såhär nästan en vecka efter festligheterna så kan jag nog faktiskt påstå att det gick hela vägen! Och naturligtvis så tycker jag NU att det var värt allt. Jag är inte säker att jag hade samma åsikt dagen innan festen...

Under hösten har jag hållit i en "Grönt-kort-kurs" i ryttartävlings kunskap. Vi är näääästan hela vägen där också. Det är bara sista lektionen kvar samt slutprovet. Och det går sannerligen TROLL i vissa saker! Det verkar vara omöjligt att "få till" denna sista och ack så viktiga träff! Den skulle egentligen ha varit för två veckor sedan, men jag var bara tvungen att lägga tiden på att plugga i stället. Och nu... Suck, det är inte helt lätt att hitta en tid som passar både mig själv och de 10 övriga deltagarna! Men, det är ju en världslig sak som Karlsson på taket skulle ha uttryckt sig.

Japp - så var jag ju hästägare också... (harkel). Ja, vad ska jag egentligen säga till mitt försvar..? Att jag har haft "lite mycket att göra" nu - eller..? Det skulle ju vara första gången i så fall... - NOT!  Det går alltså två mycket vackra och kapabla arabiska fullblodsston i vår hage och BARA SKROTAR!!! Inte att de har klagat allt för högljutt eller så, men det är ju verkligen tokigt att inte rida och träna vid minsta tillfälle när man egentligen har denna fantastiska möjlighet. Idag var hovslagaren hemma, och jag var tvungen att fatta ett nästan lite pinsamt beslut... Den yngre av de tu har en benställning som inte gynnar jämnt slitna hovar fram, utan hon sliter insidan av betydligt mycket mer än yttersidan. Detta har inneburit en tappsko senaste veckan, och jag rådgjorde med hovslagaren. Min tanke var att låta henne vara barfota till näsa skoning för att låta hovarna få lite "lugn och ro". Han tyckte dock att de var lite väl kort period för att få önskat resultat. Jag fick där och då rannsaka mig och faktiskt inse att det nog inte är omöjligt utan att jag inte kommer "utnyttja" skorna även om de sattes på... Så - nu har jag beslutat att hon ska gå barfota i minst 16 veckor... Det innebär att jag får ta det väldigt lugnt med att rida på grusvägar o liknande. OM jag nu skulle få tid över alls till att rida två hästar denna höst/vinter... Men, jag hade ju faktisk tänkt att jobba henne från backen till största delen i alla fall... ;-)!

Glad höst på er alla!!!

  Härliga tider! Underbara tider!! Eller hur var det monologen (med mååånga år på nacken..) gick. Jag gillar till och med ORDET höst! Det känns omslutande, varmande och lugnande på något märkligt sätt. Björkarna börjar allt mer likna blekta blondiner runt husknuten, och gräset växer inte lika vildsint som för några veckor sedan.

Jag sitter nerhasad i vår allt för sköna TV-soffa med en laptop i mitt knä. Värmen från den lite svagt surrande maskinen känns genom fleecefilten, och bildskärmens ljus får mina ögon att bli en aning torra. Hunden ligger på golvet strax nedanför mig, och suckar ibland ganska ljudligt och menande. Efter att ha varit hundägare nu i mer än 27 år så tror jag faktiskt att jag "hör" honom säga; "Ge UPP nu matte!!! Gå UT med MIG i stället.... SNÄLLA!!!" Fast jag har faktiskt blivit lite hörselskadad med åren, så jag kanske hör fel... Skulle säkerligen annars kunna ha haft en Milan-karriär som hundpratare faktiskt..! Men, jag måste nog trots allt ge min hårige familjemedlem helt rätt. Vi BORDE faktiskt gå ut när det nu för en gång skull är ett helt makalöst vackert väder som förmodligen är sprängfyllt med syre... För TÄNK om jag missar att ta till vara denna underbara möjlighet av naturupplevelse som dagen faktiskt erbjuder mig! Tänk om jag missar något...

Jag kan ha god nytta av att fylla blodomloppet med lite nytt och fräscht syre faktiskt. Man blir inte pigg och alert av att knappra på sin lilla dator precis... Men det är en aktivitet som jag annars är "nödd och tvungen" till att göra. Under kommande dagar ska jag lämna ifrån mig diverse rapporter som förväntas vara välformulerade och i sitt syfte kristallklara. Men, jag är inte mer skyddad än "alla andra" från att vara min värsta kritiker alldeles själv! För TÄNK om jag missar något viktigt som är pinsamt självklart! Hur "ser det ut" när detta sedan ska granskas av giganterna! De kanske tror att jag faktiskt är så dum - på riktigt - som mitt arbete försöker omskriva mig som... Tänk om jag missar något...

Fast å andra sidan... Går jag ut så kommer jag förmodligen se en skymt av mina vackra hästar. De är fortfarande ute dygnet runt faktiskt då jag har bestämt mig för att det faktiskt fortfarande är någon slags "brittsommar" (host). Än har de inte klagat, men de kanske gör det idag om jag visar mig. Jag har visserligen inte varit hästägare lika länge som hundägare, men på 14 år hinner man trots allt snappa upp och lära sig ett och annat. De har helt säkert inte ett dugg emot att få komma ut de också på en tur i skogen! Men eftersom de inte är riktigt lika väldresserade som jycken, så är det inte bara att "släppa lös" när jag ändå ska gå min hundpromenad. Kanske borde ha tänkt på det när jag blev hästägare! Hur praktiskt skulle det inte vara att kunna ha med hästarna lösa i skogen och veta att de kommer som skott bara man visslar!!! Tänkte inte på det... DET har jag helt klart missat!

Något jag definitivt har missat dock är att man numera kan vara "bloggare" som yrke! Här blir det faktiskt fullkomligt pinsamt tydligt hur gammal jag faktiskt har hunnit att bli...! I min enfald så bloggar folk på sin fritid (eller stjäl arbetstid från en arbetsgivare...), och skriver lite mer som en slags dagbok fast i offentlighetens ljus. Men ack vad man kan bedra sig! Det kan vara riktigt inkomstbringande visar det sig! Sedan vet jag inte om det finns en tydlig yrkesprofil att luta sig mot när man jobbar som bloggare. Jag undrar om jag då kan kallas för "hemmafixare"? En sådan där typ som "tror hon kan bara för att hon kan stava". Lite som snickare lite nedlåtande tycker om "oss" som gör själv "bara man kan skruva i en skruv så tror folk de är snickare"... En tanke faktiskt... TÄNK om jag har missat en fantastisk karriär - och det helt framför mina egna lite torrblanka ögon!! Tja - dumstruten på!

Nä go´vänner! Nu SKA jag ut och lufta mina grå! Det märker ju vem som helst att såhär svamlig som en grabbmorsa blir som sitter för länge i en soffa, måste man ju göra något åt...!

/Kicki

  Jag vet inte om jag ens VILL påstå att det har "höstat sig till". Men det är ju svårt att bortse från fakta. Denna tiden på året brukar alltid kittla mina tankar på ett alldeles särskilt vis...

Björkarna börjar lite försiktigt skifta till gult. Faktum är att det redan ligger en del gula björklöv på marken runt omkring. Rönnen ser lite härjad ut med sina tunga klasar med rönnbär. Och så ska vi ju inte tala om den ständigt närvarande daggen... Det torkar över huvud taget inte upp ute längre nu! Det är nog så mycket höst det kan bli i dess skälvande inledning. Och inte mig emot egentligen faktiskt. Jag gillar hösten riktigt mycket om jag ska vara ärlig. Det är det medföljande mörkret jag inte riktigt är lika förtjust i... Men det ÄR fantastiskt att hitta hela flockar med kantareller på skogspromenaderna. Det ÄR underbart att kunna ägna sig åt fysisk aktivitet modell något mer ansträngande, utan att få i det närmaste värmeslag. Det Är härligt att kunna se fram emot en ny termin och fortfarande inbilla sig att man kommer hinna med allt som man planerar in (host). Och då har jag inte ens nämt det underbara som kommer ske med alla löv framöver. Denna färgkaskad som är att vänta!! Och luften! Den kristallklara och "höga" luften som känns sprängfylld med syre och möjligheter!

I dessa grandiosa planer som jag i dagarna håller på att smida, ingår en rejäl satsning på mina vackra arabflickor. (Den som inte tycker att Wossna ovan är vacker... - tja, skaffa glasögon - hehe) Jag har fått för mig att jag kommer ut på dressyrbanorna under nästa år nämligen... Det gäller att komma igång innan solen börjar slöa till allt för mycket... Jag har ju ingen ridbana hemma jue, så det blir skogen som får bli den givna träningsbanan ett bra tag framöver. Det känns inte så aktuellt att börja krångla med att lasta mm för att åka till ridklubben - än! Men det kommer, det kommer! Och det kommer när jag tycker mig vara i form (och det gäller ju även hästarna!) nog för att få nytta av dressyrträningar igen! Och vem vet - jag kanske till och med börjar att hoppa lite smått igen...! Kanske...

Sedan ska det hinnas med att avsluta en fortbildning, fördjupning i silversmidets ädla konst (nu fick jag allt till det!), utöka mina träningspass både i intensitet och variation samt lite annat smått och gott! Och skulle jag nu få en hel massa tid över så står ett kök och väntar på att bli ommålat bland annat. Och någon gång ska jag nog försöka sova också faktiskt ;-)! Och sedan är det ju jobbet inte att förglömma!! Och denna hysteri av "att göra" - saker har abslout INGET att göra med att tre ungar flugit ur boet....!! Tror jag...

En gång mor - alltid mor!

  Jag har inte ett dugg dåligt samvete för att jag "lyst med min frånvaro" under hela sommaren faktiskt.

Det är alltid skönt med semester om man frågar mig. Och semester för mig är inte enbart frånvaro av lönearbete. Det är också "rätten" att själv få rå över dagen och göromålen. De tankar och planer jag hade vid startlinjen av denna sommar är inte desamma som jag tampas med nu. Eller... kanske lite... något är kanske likt, men mycket är också olikt. Sommaren är ju som väl är inte slut än dock! Men det är min semester...  

Det blir ganska stora förändringar i familjen under sensommaren/hösten. Jag kommer alltid vara morsa till mina grabbar, men de äldsta börjar nu att sträcka på sig och flaxar med vingarna för att testa på hur det är att flyga själva. Det är livets gång. Det har till och med varit väntat under en längre tid. Och jag har befarat att tre av de fem grabbarna i princip samtidigt skulle känna sig flygfärdiga. Och det verkar som att just det också håller på att hända. Jag måste ju inte göra "vågen" faktiskt! Det är självklart att jag gläds åt deras lite försiktiga trevanden ut i vuxenvärlden. Jag kan till och med tycka att det är spännande emellanåt! Men det kommer bli enormt tomt...!!! Mina gullungar är helt plötsligt (nästan) vuxna män...

Två gullungar bor ju faktiskt kvar hemma, så jag har ju faktiskt kvar några att "morsa" över... Men jag har gjort den lite märkliga upptäckten att jag "plötsligt" har möjlighet att på ett annat sätt förfoga över min fritid. Den kommer inte närmelsevis styras i lika hög grad av barns tider och behov. Den ökar med nästan 60% i ett "huj", och det kräver faktiskt en omställningstid. Nu tror jag ju inte för ett ögonblick att jag kommer ha problem med vad jag ska göra av all tid "som blir över" faktiskt. Tid har varit en mycket stor bristvara under många år. Men i vilken ände ska man börja? Ni som redan gått igenom detta - kan ni råda?

Jag har faktiskt redan börjat dra i en av alla lösa tåtar som spretat. Och den är min egen hälsa. Tvärt emot vad jag faktiskt själv trodde mig vara kapabel till när det gäller just denna biten, så har jag ihärdigt hängt i med mina promenader. Jag har nog snuddat vid detta i tidigare blogginlägg tror jag. Men faktiskt så promenerar jag i snitt minst 4 dagar/veckan 5 km/gång och har gjort sedan i maj! Mina förhoppningar/förväntningara var nog trots allt att badrumsvågen skulle visa på liiite större skillnad än vad den i dagsläget gör efter alla promenerade mil. Men jag märker ju på min ork och på mina kläder att det trots allt gör stor skillnad. Och när dessutom en MANLIG kollega lite försiktigt rakt på sak säger, på min första dag på jobbet efter semestern, "du har gått ner i vikt! Minst 6-7 kilo va?!" så blir jag faktiskt barnsligt glad   

Och så var det hästarna också... Men de krakarna tror jag att jag tar vid ett annat tillfälle/Kicki

  Drygt en vecka kvar innan allt vänder igen... Det är en märklig känsla egentligen, att nästan varje år ligga liiiite efter den "verkliga" tiden. För både mig och de allra flesta så har ju sommaren bara precis hunnit börja. Men faktum är att efter midsommar så blir nätterna allt längre   ...

Hästarna går sedan några veckor på sommarbete. Ponnyn har redan antagit en yngellik skepnad med oroväckande snabbväxande mage. En hel del "måsten" där alltså att ta itu med... Gammelmannen till ponny har faktiskt flyttat sedan jag var inne här sist! Han har hamnat hos en supertrevlig familj som behövde honom. Ett ganska stort ok av dåligt samvete har på detta sätt lyfts av mina axlar! Tips får vara den han allra helst önskar vara - en sällskapshäst som blir aktiverad lite lagom då och då, och kompis till en annan ålderman. En helt igenom "win-win" situation alltså   .

Skolavslutningstider är väl alltid hektiska perioder i alla familjer kan jag tänka. I just denna familj har vi avverkat både bal och student. Nu återstår de yngstas skolavslutning i morgon samt min mors födelsedagsfirande på lördag. Efter det så inträffar något mycket märkligt... INGA AKTIVITETER står det i min kalender (om man bortser från tiden jag tillbringar på jobbet)! Inte ens midsommarafton är planerad faktiskt. Och för en lagom rund 46-åring så känns det vääääldigt skönt   ! Det betyder självfallet inte att det inte finns saker att göra... Faktum är att det skulle behövas ett försvarligt antal semestrar för att "få allt gjort". Men om jag har lärt mig något om livet såhär långt, så är det i alla fall det att det inte hjälper ett dyft att i tankarna stressa med vad som "måste" göras. Det man VILL göra, det gör man. Det andra gör man inte - och man kan vara säker på att jorden inte kommer gå under för det! Och det jag verkligen VILL göra denna sommar - är att njuta av att jag själv till största delen får bestämma vad jag ska fylla den med. Och det känns skönt att veta att maken nog vill i stort sett samma saker som jag.

Om jag nu inte skulle ids eller "hinna" skriva på ett tag igen så - GLAD SOMMAR PÅ ER!!!/Kicki

  Det känns som om det var vääääldigt länge sedan vi hade en meter snö här och pustade och gnällde över både halka och kyla. Märkligt vad fort människan ställer om sig! Och nu går vi och inbillar oss att sommaren redan har kommit     ... Det kan vi ju tro! Men nog njuter åtm JAG i enormt stora drag av att det är varmt, men inte för varmt. Att det är torrt, men inte för torrt. Att man hör fågelsång, men slipper än så länge knottsång. (Hörs knott..??)

Trodde ni jag gått i ide? Att jag kanske drabbats av solsting? Nix! Inget av detta stämmer alls faktiskt..! Kärringen har ÄNTLIGEN börjat röra på fläsket nämligen! Denna gången (som nog i ärlighetens namn är den första "riktiga" gången) är jag nämligen våldsamt seriös! Det betyder att jag är ute och promenerar i en så rask takt jag kan utan att springa, VARJE dag. De flesta dagar går jag en 5 km lång runda, men när det inte låter sig göras så blir det lite vardagsmotion genom att jag hoppar av bussen ca 2 km från jobbet - och går även dit efter jobbet. Därtill så rider jag dessutom flera ggr i veckan. Inte för att vågen har fått någon chock ännu (eller kanske jag som skulle ha drabbats av en chock av glädje?), men jag märker en fantastisk skillnad på min kondition redan  ! Jag startade i princip i påskas, och har hållit igång lika ihärdigt som det vackra vädret sedan dess. Jag "tröstar" mig med att den uteblivna djupdykningen på min badrumsvåg helt enkelt beror på att muskler väger mer än fett... Det rasslar säker till vad det lider. Och sanning att säga så kan jag nog leva med att vara lite rund om de positiva effekterna som jag hittills fått faktiskt är ett resultat av min fysiska aktivitet. Jag är betydligt piggare och orkar mycket mer. Har betydligt bättre flås och orkar med trappor på ett mycket bätttre sätt osv. Skulle dessutom midjemåttet krympa så blir det en bonus   .

Kram på er!/Kicki

  Det är egentligen inte klokt så bra man kan ha det! När våren bestämmer sig för att hosta igång riktigt ordentligt så prickas dessutom påskhelgen in! Och en annan är ledig   !!!

Både igår och idag har jag börjat dagarna med en promenix på drygt 5 km. Det är nog det bästa sättet man kan börja en dag på faktiskt! Jag mår så oförskämt bra efter denna lilla gångmarsch, så det blir en riktig rush resten av dagen också faktiskt.

Idag lyckades jag övertala 14:åringen att följa med på en ridtur, jag på Wossna och han på Welwette. Welwette kroknade faktiskt!!! I en av de ganska branta backarna vi har här omkring så tyckte jag att vi skulle trava uppför. Welwette fick mjölksyra i benen, och snubblade ganska otäckt ett par gånger. Vi tog en riktig "snubbelväg" hem som är en skogsstig. Det snubbliga är helt enkelt "spill" från skogsavverkning på en annan plats. Jag förstår inte riktigt vad alla grenar och pinnar gör just där, eftersom det inte har plockats ner träd precis just där stigen går. Men det är å andra sidan mycket man inte förstår... Hur som haver, så var flickorna tvungna att se sig ganska noga för, så Welwette blev dessutom trött i knoppen... Stackars arabflicka   .

Väl hemma kom Welwettes nästa pärs. Jag bestämde nämligen att vi skulle spola av de svettiga hästarna. Wossna är inte heller särskilt förtjust i att bli spolad i iskallt vatten, men hon finner sig dock i det. Welwette höll på en god stund och springa runt mig medan jag lät vattnet rinna framför hennes fötter. Tillslut tröttnade hon dock och lät sig bli spolad och stod faktiskt snällt stilla hela tiden. Trägen vinner säger man ju, och jag brukar vara den som är "mest envis" när det gäller sådana här saker   .

I morgon är det dags igen för lite rolig förbränning!!

/Kicki W