Här är min lille son och min man. Sonen är precis så slut som han ser ut på kortet just då. Han orkade inte att riktigt vakna till för att prata med mig, utan bara mumlade lite.

Barn har dock gott läkekött! Han är fortfarande lite tagen av sin operation, men vid gott mod. Storebrorsorna KAN ju inte kivas med honom som de brukar då han faktiskt fortfarande har ganska ont i sitt sår. Annars brukar de jonglera med sin lillebror ganska bryskt...

Denna morgon - juldagen - började som i princip alla mina juldagsmornar har gjort. Nämligen i kyrkan på julotta. Det blir inte jul ordentligt för mig om jag inte får sjunga "Var hälsad sköna morgonstund" osv. Jag fick med mig mannen, de tre tonårssönerna och den franska kompisen till min äldste grabb. De två små fick stanna hemma.

Denna kväll avslutades dock något annorlunda. Nämligen i en biosalong i Linköping. Men NU var alla Westerdalningar med - även de små... Minstingen fick bäras vissa stycken, då han är allt för öm för att belasta fullt ut. Vi hade bokat biobiljetter långt i förväg för att få se denna så omtalade filmen om Arn Magnusson - tempelriddaren. Visst - den var på sitt sätt storslagen, men den blev väl seg sista halvan. Jag fick dock njuta av en och annan vacker häst (en del av arabiskt blod...!) som sprängde fram i öknen, eller på en svensk äng.

Ska nog sova en stund - tror jag/Kicki