Det fungerar varje gång - alltid! Jag kände ett stort behov idag av att få vara snäll mot mig själv. Jag har inte ekonomi för att gå och shoppa loss i dessa stunder. Jag vet faktiskt inte om jag skulle må så mycket bättre heller efter att planlöst gått runt i diverse affärer, och fylla bilen med allehanda påsar med impulsköpt innehåll. Nej, jag vet att jag INTE mår bättre av det! Jag får bara ont i rygg och huvud av sådana aktiviteter. (Blir nästan lätt illamående bara att skriva om det ...)

En variant är annars att ligga som en mosad sill i TV-soffan och inte göra ett skapandes grand! Men även denna övning kräver sina attribut. I mitt fall är det åter ryggen som göre sig påmind. Dessutom har jag inte lyckats bli av med mina x-kromosomer till den grad att jag med hyfsat gott samvete skulle kunna ägna mig åt sådan gärning.

Jag kanske SKULLE kunna ha råd till obehärskad köpmani om inte om fanns. I mitt fall är det hästarna som sätter definitivt P för sådant. Det är dit shoppingpengarna i stället går. Och TUR är ju det!! För det är just på hästryggen som jag finner denna inre ro som är så svår att finna på annat håll. Det är helt omöjligt att fortfarade låta orons hesa korpar sitta kvar i huvudet när man befinner sig i en sadel på hästryggen. Det blir liksom inget av den så helt avgörande kommunikationen med det ädla djuret då.

Så idag har jag alltså suttit på mitt mycket kära arabsto och bara njutit! Jag hade dessutom ridkompisar med mig i form av två av mina ridelever - mor och dotter. Dottern satt på vår ponny Tips och försökte att inte bryta ihop helt... Tillslut bytte vi helt enkelt hästar med varandra. Liten flicka 9 år sätter sig så upp på arabiskt fullblod 157 cm hög. Något rund 42 årig kvinna sätter sig så i sadeln på en korsningsponny 134 cm hög. Något som inte stämmer här...?

Resultatet blev i alla fall riktigt lyckat! Den lilla flickan lyste som en sol, och travade runt på mitt ädla fullblod med något saligt i blicken. Själv fick jag den tidigare något flaxiga ponnyn riktigt mjuk och fin. Liten flicka hoppade tillslut upp på ponnyn igen - och se "som genom ett trollslag" gick det "helt plötsligt" rikgt bra! Det är i sådana stunder som jag känner mig riktigt nöjd med mig själv... ;-). Och INGET mina kära vänner, går upp emot att göra någon annan glad! Snacka om att vara snäll mot sig själv!

Mors!/Kicki