Åhh vad det är underbart men en riktig sovmorgon! Jag och maken vaknade inte till förrän vid halvtio i morse... Helt ljuvligt med andra ord. Det som är lite jobbigt bara är att mina leder inte tycker om när jag sover länge. Men, det som hjälper är ju aktivitet - så det känns ganska skönt att stiga upp då. Annars är jag egentligen en obotligt morgontrött stackare. Kvällarna är helt annorlunda. Det är då jag lättast sätter igång med "projekt".

Gårdagen blev väldigt trevlig. Mina föräldrar kom på kvällen, och tillsammans käkade vi "flygande Jacob" med basmatiris. Gott och mycket enkelt att laga! Sonen, som var i centrum för händelserna, var mycket nöjd och glad. Vi sa lite skämtsamt att "nu tar vi vår hand ifrån dig - härdanefter får du klara dig själv". Men åt sådant bara skrattar sonen ;-). Han känner allt för väl sina föräldrar... Det är nog VI som har svårt att släppa när det kommer till kritan.

Uppgiften som ligger framför i omedelbar framtid är .... marsvinsburar. Jag lyckades fixa några stycken igår, men har resten kvar. Jag får tänka på att det kommer bli väldigt skönt när det är gjort, och marsvinen blir så otroligt nöjda! Det brukar bli helt tyst i marsvinsrummet. Det enda som hörs är ett svagt tuggande från alla små munnar som mumsar på nyinlagt hö.

Efter detta ska jag ge mig iväg till ridhuset och träna dressyr för Ulla Wadeborn. Jag är MYCKET förväntansfull inför detta! I princip så bryr jag mig inte om ifall "det går bra". Egentligen vill jag att det krånglar, så jag kan få hjälp med det jag verkligen behöver hjälp med. Det är ju när man sitter och harvar själv som det känns hopplöst att inte riktigt ha verktygen att komma vidare.

Ovan ser ni mina grabbar. Kortet är nästan ett år gammalt, och jag kan ju se att det har hänt en del sedan dess... :-). Ni får gissa själva vilken av dem som det är som fyllt 18 år. En ledtråd är att det INTE är någon av de två som står längst fram ;-).

Sköna söndag!/Kicki