Gårdagen var en mycket speciell dag för mig. Stackars alla förstfödda! De genomgår alla samma eldprov av att vara föremål för att vara "första gången" för sina tappra föräldrar... Men jag är stolt som få idag ändå! Min "lilla" unge klarade nämligen sitt teoriprov för körkortet igår :-). Jag hoppas jag kommer känna samma svällande stolthet när unge nummer fem klarar samma bedrift! Sonen är väldigt glad förståss, men som ungdomen är så ser han aldrig bakåt. Det är framtiden som hägrar... Närmast just nu består den av att få ett sommarjobb.

Kvällen tillbringades "som vanligt" i ridhuset med mina glada elever. Det var hästbyte, och då är det alltid lite extra yrsligt. Varmbloden med de ofantligt långa bakbenen var med igår och hade ett styr att få med sig alla fyra tassarna i de olika övningarna. Man måste ju beundra dessa djur! Han har "det mesta" emot sig för att fungera som ridhäst - på travbanan är han antagligen som klippt och skuren. Men nu springer han inte tillräckligt fort just på travbanan för att ha där att göra. Hans unga ryttarinna kämpar hårt med att "skola om" honom. Det tappra långbenta djuret gör verkligen vad han kan för att vara till lags! OCH vad han kämpar, för att inte TALA om den som sitter på! Människan är ett lustigt djur...

I morse hade jag faktiskt koll på läget! Tisdagar jobbar jag i grannkommunen dit jag har drygt 2 mil. "Granngårds" med andra ord! Det brukar vara ungarna som lämnar huset något innan mig. De går till bussen, och jag vill gärna att de har lite marginaler på sin sida. Det blir så besvärligt om de missar bussen nämligen.... Men just idag hade jag varit lite extra effektiv, och gick utanför dörren innan telningarna trillade ut. Jag ikläder mig alltid gummistövlar och stalljacka vid denna tid på tisdagarna, eftersom jag släpper ut hästarna innan jag åker iväg. De har då i lugn och ro fått äta sedan 6-tiden på morgonen. Jag tog en sväng in till marsvinen också för att försäkra mig om att de har hö så de klarar dagen. Sheltien (hunden!) släppte jag ut i vår ENORMA hundgård (den är gjord för att rymma upp till 10 collies...), och han började genast att busa med hästarna på andra sidan stängslet. Större delen av hundgården är nämligen samma stängsel som hästhagen.

Jag kände mig RIKTIGT nöjd när jag traskade upp till huset igen. Jag låg "rätt i tid" och såg fram emot att kunna fortsätta att ta det lugnt. DÅ!! Jag tar i dörrhandtaget och upptäcker i samma sekund att en flitig son LÅST när avkomlingarna drog iväg....! Mina misstankar föll genast på den ene av dem, som för övrigt ofta blir utsedd till syndabock. GUD SKE LOV så hade jag åtminstone mobilen med mig i fickan! Ett snabbt samtal till nämnd son bekräftade också mycket riktigt mina farhågor. Dessutom satt han redan på bussen och hade hunnit åka en bit. Där står jag på farstubron och kommer inte in i mitt eget hus. Jag kan inte åka iväg till jobbet eftersom bilnycklarna OCKSÅ befinner sig inomhus. Jag beordrade helt sonika sonen att hoppa av bussen och gå hem igen!

Det tog honom en kvart att komma hem. Han hade sprungit de dryga 2 km som han hade hunnit åka. Genomsvett och mycket skamsen flåsade han in på gårdsplanen. Då hade min ilska redan runnit av mig, och jag kunde ju inte förebrå honom för att han varit noga med att låsa... Det fanns ingen tid att köra honom till skolan, eftersom den ligger 1,5 mil åt helt motsatt håll från där jag jobbar - hemifrån sett. Han fick alltså följa med mig till mitt jobb. Jag gav honom dock några minuter på sig att tvätta av sig och byta tröja. Han fyller 15 år i sommar, och är OTROLIGT noga med sin hygien och hur han ser ut. Under tiden hade jag ringt till jobbet och talat om vad som hänt, och att någon var tvungen att gå bort till huset där jag sitter för att låsa upp. Jag är nämligen ensam där på tisdagarna - och har jag inte kommit kommer helt enkelt inte mina patienter in...!

"Natruligtvis" hade jag en patient inbokad 8.30 Fem över halv var jag på plats - och jag kan bara säga att Subaru Legacy är snabba bilar...! Men - inte skymten av en endaste liten patient! "Typiskt" tänkte jag "någon som inte kommer..." Jag väntade i ca en kvart innan jag sa till sonen att vi skulle åka iväg. Nu var resan istället drygt 3 mil - till sonens skola. DÅ kommer det en figur gåendes bakom knuten och ser lite villrådig ut... Stackarn hade suttit PÅ VÅRDCENTRALEN och undrat var jag var någon stans. Just i denna kommunen har jag inte mitt arbetsrum på vårdcentralen, utan i ett helt annat hus ett kvarter bort.... Det var ju bara att vända och gå in igen. Fem i halv tio satt sonen och jag tillslut i bilen på väg mot hans skola. Klockan 10 var nästa patient inbokad.... Åtta minuter över tio tog jag så emot min patient. Det är inte mycket trafik mellan orterna, men det finns älgar...

Jag lever! Och jag försöker fortfarande smälta vad som egentligen har hänt. Skulle jag ha gjort samma sak igen? Jag vet faktiskt inte.... Jag är inte säker på hur jag skulle gjort i stället.... Någon patient hade jag kanske kunnat avboka, men jag har inte lediga tider förrän tidigast 8 april! Sonen behövde ju faktiskt komma iväg till skolan. Sug på den dumma "ursäkten" till att stanna hemma från skolan - "jag låste ut morsan hemifrån"....

Livet är VÄL spännande ibland.../Kicki

 

Åsa

12 mars 2008 16:41

Vilken dag.
Är glad att jag bara har 5 minuters bilresa till jobbet.
Kram Åsa

http://klackebo.bloggagratis.se

 

Kicki W

12 mars 2008 23:03

Människan är ett uthålligt djur... Det är väl sådant här man kommer sitta i en nostalgisk dimma och drömma sig tillbaka till i sin gungstol längre fram...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I de mer södra delarna av vårt rike ligger en by med månghundrade år på nacken. Kyrkan är så pass gammal att den faktiskt var katolsk i flera hundra år. Med en tämligen lyckad frenesi försökte välvilliga protestanter att gnugga bort det katolska...

    Visst ser det skumt ut? Welwette till vänster och Wossna till höger. Dotter och mor. Mina träningskompisar      WELWETTE WOSSNA   12/3 Idag blir det en promenad på ca 1 km. 12/3 Denna dag får min gamla trostjänare nog bara s...

  Såhär såg det faktiskt ut 2010 den 28 mars hemma! Fortfarande en hel del snö, och en 5-årig Welwette. Hon är bra mycket vitare nu, två år senare..   Omstart och nystart Det var verkligen inte igår jag tog mig tid att skriva i min blogg. Jag...

  Det är så länge sedan jag laddade upp nya bilder att jag får leta efter "vad som helst" nu ;-). Mina minneskort är dock sprängdfyllda, så jag har en hel massa timmar att se fram emot av redigering osv. Riktigt kul, men övermäktigt för tillfället...

  HÖST :-)!! Eller, kanske inte riktigt så utrycksfull smily... Mörkret smyger sig på i en makalös hastighet! Jag förstår inte riktigt att det faktiskt är exakt samma procedur varje år! Har alltså redan glömt 2010...   Men VILKEN höst det ha...