Det är fortfarande minusgrader när man åker till jobbet - och ganska många dessutom! På mina breddgrader har vi blivit lovade mildväder nu i flera dagar, men av det har det endast blivit dagsmeja... Jag hoppas verkligen att alla de som utlovat att våren kommer i helgen har rätt. Det är inte kul när inte ens kupévärmaren lyckas hålla bilens framruta isfril, trots att den stått på i mer än 2 timmar innan jag behöver bilen. I morse fick jag dock sällskap med maken, som också skulle till jobbet. Han nöjer sig dock inte med att bara åka till Linköping inte. Han ska vidare till Norrköping han! Karlar måste ju alltid vara värst!

Jag hade tänkt att jag skulle ridit efter att jag kommit hem från jobbet. Men när vi väl ramlat över tröskeln hemma, så kom tröttheten med en sällan skådad hastighet... Det fick bli en hemmakväll istället, men vitt vin och baguett med vitlöksost ;-). Inget dumt val det heller! MEN!! Jag VET ju att jag brukar få ont i huvudet när jag dricker vin och är trött, så ock denna kväll... Den kan ju haft viss betydelse att näst äldste sonen hade två kompisar hemma som skulle sova över. Den som inga tonårssöner har kan inte aaaana vilken ljudvolym sådana unga herrar kan åstadkomma! Deras målbrottsröster hörs tydligt oavsett var i huset de befinner sig. Det tar tid för unga herrar att hitta volymkontrollen på sina struphuvuden! Men de springer åtminståne inte runt som "jehun" längre...

Dagens bild är NARNIAS IRMELINA från Angelicas uppfödning. Hon är ett marsvin (otippat - eller hur?) av rasen self grey. Detta betyder att hon är ett korthårigt marsvin med bara EN färg, och den är grå! Jooo, det tog tid för mig också att förstå allt fikonspråk i denna mystiska värld ;-). Men visst är hon SÖÖT!!

Vååååren!!!/Kicki

Jag blev bara så sugen på att sitta och leka lite med foton... Det fick bli min lilla lunkahona "Poppys" Lottie som blev utsatt denna gång :-). Hon är black/golden med ett vitt bakben. Jag tycker att hon är söt naturligtvis ... vad annat är att vänta från en uppfödare? Hon är faktiskt till salu denna sockerpingla, men tills rätt köpare dyker upp så gör det ingenting alls att hon hoppar omkring i min låda så länge!

På marsvinsfronten är det annars ganska trögt... Razzmuzz mår fortfarande väldigt bra, och han kommer flytta till de andra i lådan tillsammans med sin mamma nu i helgen. Jag hoppas att det kommer gå bra - och jag tror faktiskt det! MEN, jag hade ju väntat att sex honor skulle spruta ut sötnosar vid denna tid. Två har ju fått som sagt, och fyra... Tja, EN av dem är jag säker på är dräktig - Klackebo´s Cecilia, min svarta skönhet. Men för de andra tre så verkar det vara tomt :-(. Jag ska ta mig en funderare i helgen när alla burar är skurade, och planera hur parningarna ska se ut framöver. Goldie och Fairy blir ju ett i sommar, så jag vill kanske gärna att de får ungar innan....

Planera går ju!/Kicki

Japp, nu smaskar jag i med en solig bild! För nu SKA våren komma!! Det har jag liksom bestämt :-). Det var soligt och fint igår, och snön smälte på vägarna. Jag satt kvar ganska länge på jobbet då jag hade en hel del skrivjobb kvar. När jag tillslut bagav mig ut strax innan kl 19, så var det fruset igen... Det ligger FORTFARANDE snö kvar på taken hemma, trots dagsmeja och blygsamma plusgrader. Tänk den ljuvliga tanken att kunna få släppa ut sina håriga små grisar på bete i trädgården! Jag har lite ideér på lut hur man skulle kunna fixa detta på ett bra sätt, så marsvinen får både gott om utrymme och skydd för gårdens katter... Och SNACKA om gräsklippare!! Det är inte klokt vad effektivt de äter upp gräset med tillhörande ogräs!

Andra gräsklippare är hästarna. Förhoppningsvis har antalet minskat från fyra till tre när sommaren väl kommer. Det är lilla Roxette, treårigt welshsto, som i första hand ska säljas. Det är en riktig liten pingla, och hon kommer bli en helt underbar barnponny! Snäll och go, och aldrig sur eller "stimmig". Hon finner sig i det mesta faktiskt, men är ändå väldigt nyfiken och levnadsglad. Snart snart kommer vi kunna rida lite på henne :-)!! Jag har en ponnysylky med tillhörande sele (brösta), och har nog tänkt att hon ska köras in också. Jag tycker att a l l a små ponnyer borde bli inkörda, så vuxna kan motionera dem också när det behövs. Hon är B-ponny och kommer väl bli strax över 120 kan jag tro. Med det påbrå hon har så borde hon bli en riktigt trevlig hopponny (e. Candide /welshponny som varit med på SM i de flesta grenar../ ue. Molstabergs Action Man /welsh mountain som tävlar både hoppning och fälttävlan med den äran/).

Själv så har jag lovat mig att jag också ska komma i någon slags form. Jag ska börja med att försöka skaffa mig bättre sovvanor! Jag är klippt slut när jag kommer hem, och då är det alldeles för lockande att "bara" vila en stund i soffan. Joo - precis! Dessa "stunder" brukar sluta med att jag har sovit bort en eller ett par timmar, och sedan är det inte mycket kvar av kvällen - egentligen. MEN! Då är jag vantligtvis alldeles för pigg för att gå och lägga mig ordentligt. Vilket betyder att jag brukar inte komma i säng förrän runt ettiden på natten.... När jag ska upp vid 5 igen så kan ju vilken tänkande varelse som helst inse att det inte är bra... Lyckas jag få ordning på detta, så kommer jag nog kunna komma ut och gå, ge crosstrainern en match, orka rida fler gånger/veckan också - vilket kommer innebära att jag mår bättre och orkar mer! Så, det gäller alltså först och främst att "bara" undvika soffan...

Drömma går ju!/Kicki

Jaha, så var den extraledigheten redan till ända... Det blev en kall upplevelse vilket inte riktigt känns rätt. Härifrån är det många som åkt på skidsemester, och vanligtvis väljer man påsklovet för att det är varmare än sportlovet... LURADE!! I Nikalukta i helgen (om det nu stavas så! - Kebnekajse är det hur som haver...) var det kallare än -40!! Liiiite varmare var det allt i Östergötland, men vi hade i alla fall -15 flera nätter. Det brukar vara januari som svalkar oss på detta sätt annars, men i år var det väl knappt köldgrader då vill jag minnas. Vågar man hoppas på att detta är ett tecken på att vi inte får en fullt lika regnig och ruggig sommar som den som var i fjol? Jag vill ju gärna se saker från den ljusaste sidan.... Bilden på de frusna krokusarna är över en vecka gammal, när jag trodde att den fösta snön bara var skrämselhicka...

Äldste sonen är iväg idag och kör halkbana. Egentligen skulle jag vilja göra det jag också! Jag skulle vilja pressa vår 4-hjulsdrivna Subaru för allt den håller för att se hur den beter sig när det "släpper". I min gröna ungdom lekte jag våldsamt med bilar när jag nyss fått körkortet. Såhär efteråt kan jag ju verkligen undra varför jag aldrig krockade med en traktor, eller ens en katt ute på de små grusvägarna där jag for fram. Jag vet inte om änglarna bryr sig om sådana idioter, men jag klarade mig i alla fall helskinnad ifrån ungdomen. Problemet var bara att "på den tiden" fanns det nästan bara bakhjulsdrivna bilar för oss heta ungdomar att köra. Det var väl i princip bara SAAB som var så tråkiga och hade framhjulsdrift. Så - jag har fortfarande inpräntat i min ryggmärg hur jag gör när jag häver en sladd med en bakhjulsdriven bil. Liiiite hum om hur jag bör bära mig åt med en framhjulsdriven har jag - men en 4-hjulsdriven??? Absolut att man behöver ut och "leka" för att vara tryggare sedan när det verkligen gäller. Det är inte många bilar som är bakhjulsdrivna idag.... Jo - vår Toyota Previa är det! Dessutom är den extremt lätt i baken, så det behövs bara lite tung högerfot i en uppförsbacke när det är halt, och bakkärran kommer glidande :-). Men som sagt - det är ju nästan bara kul ;-). Mannen är dock lite mer ansvarskännande än vad jag är, så han brukar preparera Previan med några välplacerade havresäckar i bagaget.

Razzmuzz mår fortfarande fint! Jag har inte sett honom dia själv än, men så sitter jag ju inte och hänger över burkanten hela tiden heller. Han sitter tillsammans med sin mamma i alla fall, så hon har ju inte fullständigt fått spunk och kört iväg honom. Det är faktiskt första honan som krånglar såhär för mig. Jag tycker annars att lunkahonorna är väldigt duktiga på att ta hand om sina små. Om inte "Mimmi" sköter sig, så får nog Mumlan rycka in. Hennes bebisar är fyra veckor nu, men hon har glatt tagit hand om andra honors ungar tidigare när hon huserat med andra mammor.

Jag längtar våldsamt efter att snön ska försvinna nu! Till helgen är det tydligen sommartid - och DÅ! Då börjar en ny epok i mitt 43-åriga liv. Då ska nämligen mina två treåriga flickor på fyra långa ben ridas in hade jag tänkt. Tanken är att börja lite smått med promenader i träns och senare sadel. Men just nu är det för mycket snö i skogen och på skogsvägarna, så jag skulle faktiskt inte orka det.... Det är lite otäckt med isen också, och då båda tjejerna fortfarande är barfota, så kan det bli lite väl spännande... Jag vill ju inte att de ska bli skrämda såhär i början av deras utbildning. Vad gäller Roxette - welshponnyn - så tror jag förvisso att även om skogstrollet skulle stå mitt på vägen så skulle hon ta det med ro. Hon är verkligen cool, men har temperament. Det gäller att få denna vilja med sig och inte mot sig. Hon är dock såpass nyfiken att jag inte tror det blir några större problem. Risken är väl snarare att hon blir uttråkad! Annat är det med Welwette - arabtjejen. Hon är precis som sin mamma; gör som hon blir tillsagd, men är väldigt försiktig. Hon är en ganska livlig dam dessutom, så där gäller det verkligen att inte trigga igång löphästen i henne! Om hästar kan vara blyga så är Welwette blyg! Hon kommer gärna fram - nästan, och kollar läget. Men hon tycker att det blir för närgånget om främmande kommer fram till henne. I grimma står hon som ett ljus, men utan så flyttar hon alltid undan sig precis så mycket som krävs för att man inte ska nå henne. Hon är också väldigt nyfiken, och jag hoppas att jag kan utnyttja det. Hur som helst så ser jag våldsamt fram emot att så småningom få sätta mig i sadeln på Welwette och rida ut i skogen!

Jag blir nog inte sysslolös denna vår - heller!/Kicki

Idag har jag förmodligen varit livräddare! Efter en härlig sovmorgon klev jag upp lite innan halv nio. Efter att ha ätit min frukost framför TV:n i lugn och ro gick jag tillslut ut till alla djuren. När jag kom in till marsvinen såg jag genast att min söta grey goldenargente-hona hade fött! I spånet låg en STOR hane - tillsynes livlös. Han var delvis rengjord, men det kunde lika gärna ha varit någon av de andra två honorna i lådan som gjort det. Den lille var alldeles kall, så jag tog upp honom och gnodde ganska bryskt på honom. Han skrek i högan sky - vilket jag tyckte var ett gott tecken :-). Sedan fick han bo under mina tröjor mot min hud ett bra tag. Tillslut var han såpass varm att han började röra lite mer på sig.

Den förvirrade modern har jag hämtat in. Hon får sitta i en minimal bur med sin lille son nu ett par dagar så får vi se hur det går. Jag har mjölkat henne och sugit upp dropparna med en liten spruta. Detta har jag sedan sprutat in i munnen på Razzmuzz, och faktiskt har han piggnat på sig rejält! Som väl är så är det en kraftig bit på en bit över 100 g. Jag håller tummarna att han klarar sig. Han ser rejält krullig och fin ut i pälsen och är white/grey!

En uppfödares vedermödor.../Kicki

Sent isäng igår - tidigt ur säng idag. Det är hästägarens lott i livet. Nästan hela familjen drog iväg till ridskolan och tog hand om alla hästarna på morgonen. Det går undan ganska fort när vi är några som hjälper till. Ungarna har faktiskt blivit väldigt duktiga på att mocka, spåna och sopa mm. Jag är annars ganska petig med sådant faktiskt.... Det kan vara lite varierande kvalité på detta annars...

Jag hade planerat att rida ett dressyrpass i ridhuset efter mockandet. Dessutom hade jag tänkt ge sonen nr. 4 en liten duvning på ponnyn Tips. Men av detta bidde intet! Jag tog ju i men enfald för givet att det inte skulle vara några aktiviteter i ridhuset på påskdagen. Men där högg jag i sten! In strömmade små förväntansfulla ridlekisar, så jag insåg ju snart att jg inte hade lust att vänta ut telningarnas framfart. Först försökte jag få son nr. 2 att tillsammans med son nr. 4 ta varsin häst och rida ut i skogen. Men den äldre av de tu hade inte några ridkläder med sig - och bomvägrade att rida en meter utan.... "Som straff" fick han ta över mockandet så red jag ut i stället med son nr. 4.

Wossna var verkligen på bettet! Hon blir dessutom ganska pigg precis innan hon kommit in lite i andra andningen. Jag försökte galoppera lite försiktigt i en backe, men fick ganska snart avbryta. Hon tänkte inte alls gå "lite försiktigt" - och utan brodd var det liksom inte rådigt med detta tempo i skogen idag! Det var fullt av isfläckar överallt, men dock väl synliga på den stenhårda grusvägen. Vi travade friskt i stället. Men när vi hade skrittat en stund och var på väg hem så hade mitt eldiga fullblod lugnat ner sig lite, så det blev en härlig galopp i alla fall. MEN - hon halkade rejält ett par gånger ändå! Usch - kunde gått illa faktiskt!

Jag fortsatte med marsvinslådor när jag kom hem. På kvällskvisten blev det rejält mycket kallare, och när jag tillslut gick in "för kvällen" var termometerns nere på -12 grader.... Det är verkligen upp - och - nervända världen! Hoppas innerligt att de tappra lökarna som tittat upp inte fryser bort alldeles!

Vaaaar är våren!!?/Kicki

Min dag började i ridhuset! Eller, jag vaknade givetvis hemma! Men sedan släntrade jag snabbt iväg till ridhuset. De som hade stalljouren hade inte hunnit ta ut alla hästar, så både Tips och Wossna stod inne. Det betydde att jag snabbt bestämde mig för att rida även Tips! Det är ganska länge sedan jag gjorde det, och jag var LYCKLIG när jag ridit färdigt på honom. Tips är en C-ponny som bara mäter 134 cm över havet. Men han är väldigt viktbärande och stadig, och känns mer som att rida stor häst än en ponny! Han gjorde till slut sitt bästa, och jag var riktigt nöjd med honom.

Efter Tips var det Wossnas tur. Jag upptäckte samma sekund som jag satte mig på hennes rygg den stora fördelen av att faktiskt rida en liten ponny innan. Wossna verkade nämligen otroligt stor plötsligt :-). Hon mäter annars ca 156 cm i mankhöjd, och är alltså ganska lien för att räknas som "stor häst". Jag var tillslut mycket nöjd med henne också. Bland annat så minskade jag traven REJÄLT så hon nästan piafferade på stället. Hon hade verkligen energi i steget, och verkade tycka det vara roligt att jag gjorde något annat än "det gamla vanliga" öppna, minska/öka volterna i diverse gångarter samt lit annat tänjande och böjande.

En liten tur till Konsum efter ridningen, och sedan bar det iväg hem. Där väntade lite marsvinslådor att bli rena, och sedan var det duschen som gällde! Mina föräldrar kom till kl. 20 och då var maten faktiskt färdig! Vi åt köttfondue (eller hur det stavas...!) med ägg, sill och potatis till. Vi blev alla mätta och goa, och hade GOD tid på oss innan vi skulle bege oss till kyrkan. Klockan 23 var det så midnattsmässa, och vår son nr. 3 skulle alltså döpas! Det var otroligt högtidligt och fint alltsammans. Alla konfirmander var ditkommenderade, och några flickor ett par rader bakom oss fann hela gudstjänsten otroligt uppmuntrande tydligen, då de fnissade konstant i EN TIMMES TID! Just då kändes det som en välsignelse att jag bara fått söner...

Dopet var väldigt stämningsfullt och jag tyckte nog att prästen gjorde det till ett mycket personligt tillfälle för de båda dopkandidaterna. Jag har faktiskt aldrig varit med om "vuxendop" i Svenska kyrkan förut, utan det har varit i frikyrkan som jag har varit. Inga av våra barn är barndöpta då vi tycker att de ska få avgöra en sådan sak själva. Därför är det ju extra roligt när den snart 15-årige sonen faktiskt alldeles själv har kommit fram till att han vill vara döpt. Gudstjänsten var klar på en timme, så 00.20 var vi tillbaka hemma igen. Tio minuter senare låg jag i sängen ;-)

Burr FY vad kallt det har blivit!/Kicki

Bilden föreställer sönerna nr. 2 och 3 för några år sedan på en dressyrtävling. Det var deras första dressyrtävling, vilket var en kvalomgång i div III dressyr. Sonen som sitter på den UNDERBARE Daddys Boy blev 2:a i klassen, och sonen bredvid blev 3:a. Det är inte utan att ett modershjärta fylls av nostalgi...

Idag har jag varit med son nr. 4 på hoppträning. Äntligen har jag letat reda på pelhambettet, och sonen hoppade med detta för första gången. Tips gick så otroligt fint, och sonen log större och större för varje gång han hoppade. Tillslut släppte han båda tyglarn efter att ha hoppat sista hindret i en omgåg, och sträckte armarna rakt upp och gjorde segertecknet. Han fick viss support från oss morsor på läktaren, men han gjorde bara så en gång ;-)...

Direkt efter hoppningen hade jag en kurs för grönt kort. Alla som tävlar inom Ridsportsförbundets tävlingar måste ta "grönt kort" för att visa att man känner till Tävlingsreglementet, från och med när man fyllt 13 år. Innan dess räcker det med att en förälder har "grönt kort". Under tiden pysslade sonen om sin ponny. När han var färdig med det så lekte han en stund med en annan kille som också varit med på hoppträningen. På vägen hem så riktigt bubblade det om honom så glad var han! Det var så härligt att se hans stora lycka, och han talade om gång på gång hur underbart roligt det hade varit att hoppa idag :-)! Tänk om det kan få vara så enkelt som att ett byte av bett gör "hela skillnaden"!? Men, som luttrad mor har jag lite svårt att tro på en så enkel lösning, men det kan ju helt klart vara den lilla skillnaden som behövs för att sonen ska komma vidare.

Jag har städat ur de tre stora marsvinslådorna jag har som heter "Dilling" och är inköpta på IKEA. Egentligen tycker jag inte alls om dem, för de är väldigt bökiga att skura. Men de är bra att ha marsvin i... Jag ska ta fler lådor i morgon. Då har jag också tänkt att jag ska ta mig en liten ridtur själv också. Det blir nog tyvärr ingen skogstur som annars var planerat pga all is på vägarna. Sedan blir det dop! Son nr. 3 går och läser för att konfirmera sig. Ingen av våra barn är barndöpta, så för att kunna få konfirmera sig i Svenska kyrkan så krävs det ett dop först. Detta har han valt helt och hållet själv, och vi blev kanske lite förvånade att han faktiskt tagit det steget. Men, det var ju å andra sidan vårt syfte med att inte döpa ungarna som små. De skulle få bestämma det själva! Det ska bli väldigt roligt och lite högtidligt. Det finns egentligen bara ett MEN. Dopet är kl. 23.00 i morgonkväll...! Det blir sk. midnattsmässa till påskdagen, och det kan ju kanske vara stilfullt. Men vi har stalljouren morgonen efter...!

GLAD PÅSK!/Kicki